Svensk ordbok 2009, webbversion

ta`lspråk substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tal|­språk·et(ledigare, mindre normerad) variant av ett språksystem som normalt an­vänds i sam­tal i mots. till det mera strikta skrift­språket språkvet.JFRcohyponymallmänspråkcohyponymfackspråk talspråksformi talspråket möter vi ofta former som ”gater” och ”flicker” i stället för ”gator” och ”flickor”sedan 1811