Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tal|språk·et●(ledigare, mindre normerad) variant av ett språksystem som normalt används i samtal
i mots. till det mera strikta skriftspråket
språkvet.JFRcohyponymallmänspråkcohyponymfackspråk
talspråksformi talspråket möter vi ofta former som ”gater” och ”flicker” i stället för ”gator” och ”flickor”sedan 1811