Svensk ordbok 2009, webbversion

tambu`rsöm substantiv ~men ~mar tamb·ur|­sömm·enkedje­söm som ut­förts med fin virk­nål i sy­båge handarb.JFRcohyponymkedjesöm sedan 1785till fra. tambour ’sy­båge’ (efter den trumliknande formen); jfr tambur