Svensk ordbok 2009, webbversion
tan
`
dkött
substantiv
~et
tand|kött·et
●
mjuk vävnad som omger tandhalsarna
anat.
tandköttsficka
blödningar i tandköttet när hon borstade tänderna
sedan 1400–25
Heliga Birgittas uppenbarelser
fornsv.
tanna
kiöt