substantiv ~n äv. vard. tandläkarn, plur. ~, best. plur. tandläkarna
tand|läk·ar·en●(titel för) högutbildad person som yrkesmässigt avhjälper tandbesvär
el. ägnar sig åt förebyggande tandvård
med.tandläkarexamentandläkarskräckgå till tandläkaren och få hålet lagatsedan 1616