Svensk ordbok 2009, webbversion

tan`dställning substantiv ~en ~ar tand|­ställ·ning·en1tändernas in­bördes ställning i munnen av betydelse för bettets effektivitet och för ut­seendet anat.sedan 18972an­ordning för tand­reglering som sätts in i munnen med.hon hade ut­stående tänder och måste där­för gå med tandställning ett par årsedan 1976