Svensk ordbok 2009, webbversion

tape´t substantiv ~en ~er tap·et·en●(mönstrad) tunn vägg­beklädnad av papper, plast, textilmaterial e.d. främst för prydnad, hem­trevnad o.d. heminr.JFRcohyponymbonad tapetklistertapetrullefondtapetvävtapetsätta upp tapeteren ljus, blommig tapet i vardags­rummetvara på tapeten(just för till­fället) vara före­mål för sam­tal eller diskussion​ miljö- och skol­frågor är ofta på tapeten i den offentliga debatten vävd tapetbild­vävnad​ väggen täcktes av en flam­ländsk vävd tapet från 1600-talet sedan 1739via ty. av ita. tapette ’matta’; via lat. av grek. tap´es ’täcke; matta; bonad’; besl. med taft; jfr tapisseri; idiomet vara på tapeten (början av 1700-talet) ut­går från tapet i bet. ’duk’, och den urspr. inne­börden är ’ligga på förhandlings­bordet’