Svensk ordbok 2009, webbversion

1tapp substantiv ~en ~ar tapp·en1litet, ungefär cylindriskt före­mål för till­täppning eller pluggning av hål e.d.; vanligen av relativt mjukt material: trä, plast, gummi e.d. arkit.verkt.SYN.synonympropp 1synonym2plugg hon drog tappen ur hålet och lät vattnet rinna ut○äv. om före­mål av liknande form men utan funktion (el. med prydande funktion)gjuttappistappdropp­listen av­slutas med en liten tappsedan 1430-taletProsadikter från Sveriges medeltidfornsv. tapper ’tapp, propp’; gemens. germ. ord, urspr. trol. ’spetsigt före­mål’; jfr tampong, tappa 1, tapto, tipp, 1topp, 2täppa 2liten, ut­skjutande, ungefär cylindrisk del av konstruktions­detalj, som kan passas in i hål på en annan konstruktions­detalj och där­igenom bilda fog tekn.fogtapp○äv. om detalj av liknande ut­seende som ut­gör el. in­går i axel som ngt roterar kringaxeltappbärtappsvängtappsedan 15403flaskformad syn­cell i ögat anat.JFRcohyponym1stav 2 sedan 18714vanligen i sammansättn. mindre an­samling av o­bestämd form meteorol.hötappmolntappulltappsedan 15985bensin­station vard.; provins.trafik.tappstationbensintapphan vevade ner rutan och frågade efter närmsta tappsedan 1986
2tapp substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tapp·et●(ekonomisk) förlust el. ned­gång ekon.sedan 1966