Svensk ordbok 2009, webbversion

1tappt adverb Nollge tapptge upp försöket eller mot­ståndettrots den ständiga blåsten på öns nord­sida vägrar växtligheten att ge tappt sedan 1611till tappa 3
2tappt substantiv ~en ~er tappt·endet att en jakt­hund tappat spåret jakt.äv. om mot­svarande ställesedan 1831