Svensk ordbok 2009, webbversion

tass`la verb ~de ~t tassl·arvanligen i ut­tryckettissla och tassla viska (hemlighets­fullt) ofta om ngn annan, på ett illa­sinnat sätt komm.det tisslades och tasslades om hans alkohol­vanor(tissla och) tassla (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. tasla ’tassla; tala illa om’; till sv. dial. tasa ’prassla’; ljud­härmande; jfr tassa Subst.:vbid1-357394tasslande; tassel