Svensk ordbok 2009, webbversion
verb ~de ~t
tassl·ar●vanligen i uttryckettissla och tassla
viska (hemlighetsfullt)
ofta om ngn annan, på ett illasinnat sätt
komm.det tisslades och tasslades om hans alkoholvanor(tissla och) tassla (om ngn/ngt/SATS)sedan ca 1430Själens tröstfornsv. tasla ’tassla; tala illa om’; till sv. dial. tasa ’prassla’; ljudhärmande; jfr tassa
Subst.:vbid1-357394tasslande;
tassel