Svensk ordbok 2009, webbversion

te substantiv ~et ~er te·er●en klar, uppiggande njutningsdryck som bereds av torkade blad av te­busken kokk.tebjudningtekopptevattenceylontepåsteen kopp teen kanna ny­bryggt teteet ska dra tre minuterte eller kaffe efter maten?te och rostat bröd till frukost○äv. om liknande drycker av an­dra växter el. växt­delarflädertekamomillteörtte○äv. om de torkade bladen e.d.teodlingett hekto tengt är inte ngns kopp te ngn är inte sär­skilt svag för ngt​ slipa och spackla är inte min kopp te; visst var fram­förandet bra, men musiken är inte min kopp te sedan 1703via ty. eller fra. av kinesisk dial. t’e med samma betydelse, möjl. via malajiska te(h) Den verklige tekännaren tillagar sitt te sålunda: den verklige tekännaren gudskännaren människokännaren sköljer själarna ordentligt med kokande vatten.Karl Vennberg, Den verklige tekännaren (i Halmfackla, 1944)