Svensk ordbok 2009, webbversion

teg setiga
teg substantiv ~en ~ar teg·en●av­gränsad jordremsa vid plöjning jordbr.○äv. all­männarelitet åkerstycke några magra tegar runt husetsedan slutet av 1200-taletWestgöta-Lagenfornsv. tegher; ev. urspr. ’an­visat om­råde’ och besl. med te sig