Svensk ordbok 2009, webbversion

tekni´k substantiv ~en ~er tekn·ik·en1system av avancerade produktions- och utvinningsmetoder som i hög grad bygger på om­vandling och ut­nyttjande av naturens energi­resurser och i mindre grad på fysisk mänsklig kraft pedag.tekn.JFRcohyponymteknologi den moderna teknikenvetenskap och teknikteknikens triumferett teknikens under○ibl. med an­tydan om motsats­förhållande till det mänskliga el. naturligaalternativ, små­skalig teknikett sam­hälle som sätter människan och inte tekniken i centrum○äv. som skol­ämnehon fick högsta betyg i teknik○i sammansättn. äv. om viss verksamhets­grendatateknikrymdtekniksedan 1859av grek. tekhnike´ med samma betydelse, till tekh´ne ’konst; hant­verk; skicklighet’ 2(ändamåls­enligt) praktiskt tillvägagångs­sätt vid ut­övandet av ngt; ofta om det erfarenhetsmässigt bästa tillvägagångs­sättet tekn.JFRcohyponymbehandling 2 teknikträningbollteknikförsäljningsteknikkörteknikmålartekniktaltekniken gammal beprövad teknikhon åker skidor med bländande teknikför att öppna låset krävs en speciell teknik○ibl. med an­tydan om motsats­förhållande till djupare förståelse el. känslapiano­spel är inte bara en fråga om tekniksedan 1799