Svensk ordbok 2009, webbversion

telefon [-få´n] substantiv ~en ~er tele·fon·en●apparat för över­föring av sam­tal över större av­stånd hush.radiotekn.JFRcohyponymtelefoni telefonabonnemangtelefonsamtalmobiltelefonporttelefonsnabbtelefontjänstetelefontala i telefonsvara i telefontelefonen ringdehans telefon var av­lyssnad○ibl. om hela an­läggningen el. teknikende sökte henne per telefon○äv. (som kort­form)telefon­samtal du har telefondet är telefon till digchefen sitter i telefonsedan 1873till tele- och grek. phone´ ’ljud’; jfr fon, fonetik, grammofon Om det fanns telefon i närheten skulle vi kunna ringa upp ett sjukhus och begära råd som ingen kunde ge eller vi skulle kunna tillkalla läkare som ingenting kunde uträtta.Karl Vennberg, Om det fanns telefon (i Halmfackla, 1944); diktens huvudtema är krigets absurditet