Svensk ordbok 2009, webbversion

tem´pel substantiv templet, plur. ~, best. plur. templen templ·et●större byggnad för religiös kultutövning ofta helgad åt ngn särsk. gudom; särsk. om icke-kristen helgedom arkit.relig.JFRcohyponymkyrka 1 tempelbyggnadtempelskändareApollotempelsoltempelruinerna av ett grekiskt tempelbara prästerna hade till­träde till templets allra­heligaste○äv. bildligt om moderna profana byggnader (som an­tyds ut­trycka dunkla religiösa behov)konsttempelbank­palatsen ― den moderna kapitalismens tempelsedan ca 1400Klosterläsningfornsv. tämpel; via ty. av lat. tem´plum ’av­gränsat observationsområde på himla­valvet; helgedom’; jfr kontemplation