Svensk ordbok 2009, webbversion

tente´ra verb ~de ~t tent·er·ar1ibl. med partikelnav, utan större betydelse­skillnad prövas i tentamen pedag.han ska tentera på litteraturkursen för professor NNhon tenterade av 10 poäng i engelskatentera (i/på ngt) (för ngn), tentera (av ngt) (för ngn)sedan 1821av lat. tenta´re ’pröva’; jfr attentat, tentakel, tentativ 2pröva i (muntlig) tentamen pedag.professor NN tenterade båda studenterna sam­tidigttentera ngn (i/på ngt)sedan 1837Subst.:vbid1-359067tenterande; tentamen