Svensk ordbok 2009, webbversion

teori´ substantiv ~n ~er teori·er●system av an­taganden som grundas på nog­granna över­väganden om faktiska förhållanden ofta för att förklara ngt; i princip sant el. falskt vetenskapl.JFRcohyponymhypotes kommissariens teori om mordet○äv. om helt system av (vetenskapliga) an­taganden och slut­satser, som i princip kan prövasfunktionsteorikunskapsteorirelativitetsteorinpolitisk teoriekonomisk teorimodern språk­vetenskaplig teoriDarwins teori om arternas upp­komst○ibl. med betoning av mot­sättningen till den på­tagliga verklighetenhon har svårt att om­sätta sina teorier i praktikenplanen var vatten­tät ― men bara i teorin○ibl. äv. om system av vetenskapliga an­taganden som tjänar som stöd för tänkandet utan att direkt kunna verifierasJFRcohyponymmodell 4 NN:s teori om språket ut­märks av att beskrivningen sker på två plan eller nivåeren teori (om ngn/ngt/SATS)sedan 1716av grek. theori´a ’under­sökande; kontemplation’; besl. med teater