Svensk ordbok 2009, webbversion

termi´n substantiv ~en ~er term·in·en1bestämd period (på några månader) med regel­bunden under­visning vid skola, hög­skola e.d. pedag.tid.terminsbetygterminsstarthöstterminvårterminterminen börjar den 7 januariett läs­år består i Sverige av två, i vissa an­dra länder av tre terminer(under) terminensedan 1650fornsv. termin ’tid­punkt för betalning’; av lat. ter´minus ’gräns; slut’; jfr determinera, term, terminologi 2fast­ställd period när ngt ska ut­föras vanligen i ekonomiska samman­hang ekon.tid.betalningsterminskatteterminuppbördstermin○ibl. särsk. med tanke på den bortre tids­gränsenförfallo­tid sedan 1482Stockholms Stads Tänkeböcker