Svensk ordbok 2009, webbversion

terr´ier substantiv ~n, plur. ~ terri·ern●typ av livlig hund med fyr­kantig nos och ofta sträv päls zool.airedaleterrierfoxterrierwesthighlandterrierskotsk terrieren ilsket skällande och nafsande terrier○ofta bildligt, för att ut­trycka aggressiv i­härdighetläraren var på honom som en terrier hela tidenbacken var som en terrier på mot­ståndarnas skytte­kungenvis som en terrierseenvis sedan 1886av eng. terrier med samma betydelse; till medeltidslat. terra´rius ’jord-; mark-’; till terra