Svensk ordbok 2009, webbversion

territorium [-to`-el.-to´-] substantiv territoriet territorier terr·it·ori·et●(land-, vatten- och luft)område innan­för ett lands gränser ofta med tanke på folk­rättsliga förhållanden geogr.samh.på svenskt territoriumpå internationellt territoriumöver­flygningar och an­dra kränkningar av landets territoriumstor­makten strävade att ut­vidga sitt territorium○äv. om om­råde in­om förbunds­stat som har lägre status än del­stat och styrs direkt av central­regeringenNordvästterritorietUSA bestod vid slutet av 1800-talet av ett tjugo­tal del­stater och ett an­tal territoriersedan 1716av lat. territo´rium ’kommuns mark­område’; till terra