Svensk ordbok 2009, webbversion

terr´or substantiv ~n terr·orn●vålds­handlingar mot civil­befolkning som är av­sedda att väcka skräck och fasa samh.JFRcohyponymattentatcohyponymterrorism terrorbombningterrordådterrorhotterrorvåginkvisitionens terrordiktaturens terrorsjälvmords­bombarnas terror mot civil­befolkningen i Irak○äv. om över­grepp av psykiskt slagmopedterrortelefonterrorterror (mot ngn/ngt)sedan 1617av lat. terr´or ’skräck’