substantiv ~et el. ~en, plur. ~er el. ~, best. plur. ~erna el. ~en
test·et●sammanställning av särskilt utvalda uppgifter eller undersökningsmoment som används för att fastställa (ngns) förmåga, tillstånd e.d.
bl.a. för mätning av intellektuell el. fysisk förmåga
psykol.sociol.tekn.JFRcohyponym1prov 1cohyponymundersökning
testformulärtestmetodanlagstestintelligenstestett diagnostiskt testett medicinskt testett psykologiskt testinnan han anställdes fick han gå igenom ett testett dåligt test som inte kunde skilja ut de bästa i gruppen○spec. i ett fast uttryck, särsk. i reklamspråkbäst i test enligt Konsumentverket○spec. äv. om bestämning av viktiga egenskaper hos maskin e.d.fordonstestbilen klarade alla testerna vid besiktningen○äv. mer informellt om ngt som tyder på viss egenskap e.d.svaret är ett test på hans samarbetsvilja○äv. om själva undersökningengenomföra ett testett test (av ngn/ngt/SATS), ett test (på ngt/SATS)sedan 1914; ökad anv. sedan 1940-taletav eng. test med samma betydelse; urspr. av lat. te´sta ’tegelsten; lerkärl (som man gjorde kemiska prov i)’
2test
[te´stel.tes´t]
substantiv ~en ~ar
test·en●mindre, oordnat knippe hårstrån
anat.stripiga testar bakom öronensedan 1737jfr fornsv. ullatest; besl. med sv. dial. tes(sa), teis(a) ’plocka sönder; reda (ull m.m.)’