Svensk ordbok 2009, webbversion
tetragon
[
-gå
´
n
]
substantiv
~en ~er
tetra·gon·en
●
plan geometrisk figur som begränsas av fyra räta linjer
mat.
SYN.
synonym
fyrhörning
rektanglar och andra tetragoner
sedan 1822
av grek.
tetrag
´
onon
med samma betydelse; jfr
gon