Svensk ordbok 2009, webbversion

tetragon [-gå´n] substantiv ~en ~er tetra·gon·enplan geometrisk figur som begränsas av fyra räta linjer mat.SYN.synonymfyrhörning rektanglar och an­dra tetragonersedan 1822av grek. tetrag´onon med samma betydelse; jfr gon