Svensk ordbok 2009, webbversion

ti`devarv substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tide|­varv·etbestämd (längre) tids­period vanligen med tanke på ngt ut­märkande drag NollJFRcohyponymepok 1cohyponymera industrins och teknikens tidevarvvi an­ser oss leva i ett upp­lyst tidevarvsedan ca 1730Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång.Psalmboken 297:2 (efter en psalm av den danske skalden Bernhard Severin Ingemann, 1850)