Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
tide|varv·et●bestämd (längre) tidsperiod
vanligen med tanke på ngt utmärkande drag
NollJFRcohyponymepok 1cohyponymera
industrins och teknikens tidevarvvi anser oss leva i ett upplyst tidevarvsedan ca 1730Tidevarv komma, tidevarv försvinna, släkten följa släktens gång.Psalmboken 297:2 (efter en psalm av den danske skalden Bernhard Severin Ingemann, 1850)