Svensk ordbok 2009, webbversion

ti`dig adjektiv ~t tid·ig●som in­faller i början av en viss tids­period som fram­går av samman­hanget; särsk. när tids­perioden är en (del av en) dag admin.MOTSATSantonym4sen 1 han beställde tidig väckningden tidiga skymningen på sen­höstende åt en tidig lunchpå ett tidigt stadiumett av författarens tidiga verkdet är bra att vara tidigt ute, för efter 10 blir det rusningtidigt på morgonen (adv.)○spec.som in­träffar före väntad eller normal tid­punkt hans för tidiga dödvåren var tidig det åretgästerna kom för tidigt (adv.)○äv. för att an­ge första delen av viss tids­periodfrån tidigt 1800-taldet var tidig efter­middag○äv. om person el. till­stånd, spec. för att an­ge att ngn förmåga upp­nås före förväntad tid­punktMOTS.antonym4sen 2 alla deras barn var tidiga med att gå○spec. om person för att an­ge att hans/hennes aktivitet ut­vecklas i början av ngn tids­periodtidiga semester­firareen tidig representant för modernismensedan 1650av lågty. tidich med samma betydelse; till tid; jfr otidig