Svensk ordbok 2009, webbversion

ti`dtabell substantiv ~en ~er tid|­tab·ell·enupp­ställning med ankomst- och avgångs­tider för visst kommunikations­medel arb.bok.tid.trafik.en tidtabell över buss­trafikentåget av­går enligt tidtabellentåget höll inte tidtabellenäv. om bok, häfte e.d. med så­dana upp­ställningaräv.tids­plan en tidtabell för förhandlingarnaen del arbeten sackade efter tidtabellentidtabellen spracken tidtabell (för/över ngt)sedan 1841