Svensk ordbok 2009, webbversion

tillägga [til`-] verb tillade tillagt, pres. tillägger till|­lägg·er1äv. lös förb., selägga till 2 ytterligare fram­föra i an­slutning till vad som redan sagts el. skrivits komm.JFRcohyponymtillfoga 1 ”Förresten var det än­då för sent”, tillade hantilläggas bör att ingen protesteradetillägga ngt/SATSsedan 1400–25Heliga Birgittas uppenbarelserfornsv. tilläggia 2till­skriva ngn en egenskap e.d. ngt åld.komm.tillägga ngn ngtsedan 1417öppet brev utfärdat i Kalmar av Birger Trolle m.fl. med vittnesintygande (Svenskt Diplomatarium)Subst.:vbid1-362320tilläggande; tillägg (till 1) Verbet tillägga hör till de ord som egentligen har tre lika­dana konsonanttecken efter var­andra, även om det bara syns när de av­stavas (till-lägga). I vissa an­dra språk, bl.a. tyska, skrivs alla tre konsonanttecknen all­tid ut. I svenskan kan det i­bland upp­stå o­klarheter: en glasskål kan vara en skål av glas eller en skål för glass. I så­dana fall kan man mycket väl förtydliga med binde­streck även om ordet inte av­stavas: glas-skål resp. glass-skål. Jämför stilruta för bindestreck.