Svensk ordbok 2009, webbversion

tillåtelse [til`-] substantiv ~n ~r till|­låt·els·en●förklaring att inga hinder före­ligger för viss verksamhet e.d.; vanligen av relativt informellt slag komm.SYN.synonym2lov 1 JFRcohyponymtillstånd 1 ge sin tillåtelse till ngtfå tillåtelse till ngtbarnen bad om tillåtelse att gå på biohan har sin fars tillåtelse att resa○ibl. i artighets­frasermed er tillåtelse vill jag före­slå ...tillåtelse (att+V), tillåtelse (till ngt/att+V/SATS)sedan 1466brev från Sten Sture till Åke Axelssons hustru fru Märta om frieriet till hennes dotter (Styffe)fornsv. tillatilse