Svensk ordbok 2009, webbversion

till känn`a äv. tillkänn`atillkänn`a adverb till|­kännaNollge ngt till kännamed­dela ngtband­medlemmarna gav till känna att de tänkte åter­förenas för en sista turné ge sig till kännamed­dela sin när­varonågon smög om­kring i träd­gården utan att ge sig till känna sedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. til känno; till 1känna