Svensk ordbok 2009, webbversion

till`bud substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en till|­bud·et1o­förutsedd, hotande händelse som lätt kunnat ut­veckla sig till en o­lycka Nollolyckstillbuddet var många o­täcka tillbud i den skarpa kurvansedan 1584fornsv. tilbuþ ’an­bud; bjudning; budskap’ 2erbjudande av ngn för­mån e.d. handel.JFRcohyponymanbud 2 ett tillbud om försoningsedan förra hälften av 1300-taletUplands-Lagen