Svensk ordbok 2009, webbversion

till`dra sig äv. åld. till`draga sigtill`draga sig verb tilldrog tilldragit, pres. tilldrar äv. åld. tilldrager till|­drag·it1ofta lös förb. i formendra till sig (komma att) vara före­mål för upp­märksamhet e.d. Nollklimat­frågorna tilldrog sig ett ökande intresse○äv. ngt mer konkretfå att riktas mot sig den o­kända skönheten tilldrog sig allas blickartilldra sig ngtsedan 1469Heliga Mechtilds uppenbarelserfornsv. tildragha sik; efter lågty. sik todragen med samma betydelse 2äga rum ofta om relativt ut­sträckta händelse­förlopp NollSYN.synonymhända JFRcohyponyminträffa 1 kun­görelser om vad som tilldragit sig i riket○äv. om (handling i) roman, film e.d.ut­spela sig handlingen i bokens första del tilldrar sig i Dan­marktilldra sig ngnstanssedan 1544Subst.:tilldragelse (till 2)