Svensk ordbok 2009, webbversion

till`fälle substantiv ~t ~n till|­fäll·et1bestämd tid­punkt el. kortare tids­period tid.JFRcohyponym2gång 1 ansökningstillfälleolyckstillfällevid det tillfället bodde de i Stock­holmkostymen an­vänder han bara vid festliga tillfällensom hon vid upp­repade tillfällen på­pekat ...○spec. för att an­ge situationen e.d. i nu­läget, med an­tydan om väntad förändringmed prep.för för tillfället har vi inte den varan inne(vid) ett tillfälle, för tillfälletvid tillfällevid lämplig tid­punkti framtiden​ vid till­fälle kan du väl komma förbi med boken sedan 1634fornsv. tilfälle ’till­fälle; till­fällighet; händelse’; jfr 2fälla 2möjlighet att göra ngt spec. om att kunna göra ngt vid viss tid­punkt, med hän­syn till an­dra engagemang e.d. tid.ett ut­märkt tillfälleett ypperligt tillfälleta vara på tillfälletpassa på tillfälletin­vänta det rätta tillfälletgripa tillfället i flyktenhon lät inte tillfället gå sig ur händernahon hade inte tillfälle att när­vara vid mötet○ngn gång tänkt som personligt verkande krafttillfället gör tjuventillfälle (till ngt/att+V), tillfälle (att+V)ta tillfället i akt passa på​ han tog till­fället i akt och tackade alla som hade hjälpt till med festen sedan 1385Klosterläsning