substantiv ~en ~er
till|fäll·ig·het·en●resultat eller yttring av omständigheter som inte kunnat förutses eller kontrolleras
ofta om osannolikt sammanträffande
statist.tid.SYN.synonymslump 1
tillfälligheternas speldet var en ren tillfällighet att han var hemmatillfälligheter avgjorde den jämna matchenav en tillfällighet råkade hon slå rätt nummersedan 1734