Svensk ordbok 2009, webbversion

till`flyktsort substantiv ~en ~er till·flykts|­ort·enskyddad plats som man söker upp för att und­gå ngn fara NollJFRcohyponymtillflykt 2cohyponymfristad 1 äv. bildligt om ställe man söker sig till när man har an­dra, t.ex. själsliga, problemkrogen blev hans tillflyktsort i stunder av depressionsedan 1745