Svensk ordbok 2009, webbversion

till`foga verb ~de ~t till|­fog·ar1ytterligare fram­föra eller låta in­gå i ngt samman­hang NollJFRcohyponymlägga till 2cohyponymtillägga 1 jag vill tillfoga ett par kommentarerhan tillfogade ett par sidor till upp­satsentillfoga ngt (till ngt)sedan 1908fornsv. tilfogha ’för­orsaka’ 2för­orsaka skada e.d.; med avs. på person el. före­mål NollNN tillfogade honom ett svidande neder­lag○äv. med avs. på över­grepp e.d. (och med mindre ton­vikt på resultatet)ut­sätta (ngn) för tillfogas ett kniv­huggtillfoga ngn/ngt ngtsedan 1491Skrifter till Läsning för KlosterfolkSubst.:vbid1-361024tillfogande