substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
till|grepp·et●det att tillgripa ngt
särsk. jur.jur.han dömdes för tillgrepp av fortskaffningsmedel○spec. om stöld, rån etc.tillgreppsbrotttillgrepp (av ngt)sedan 1734Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en
till|grepp·et●det att tillgripa ngt
särsk. jur.jur.han dömdes för tillgrepp av fortskaffningsmedel○spec. om stöld, rån etc.tillgreppsbrotttillgrepp (av ngt)sedan 1734