substantiv ~en ~er
till|hör·ig·het·en1ofta plur.
föremål som tillhör ngn
Nollsesetillhöra 1
JFRcohyponymegendom 1cohyponymägodel
de samlade ihop sina tillhörighetersedan 17882knappast plur.
det att ingå i viss grupp e.d.
Nolletnisk tillhörighethon ville inte avslöja sin religiösa tillhörighettillhörighet (till ngt)sedan 1880