Svensk ordbok 2009, webbversion
tillkänn`age
äv. åld.
tillkänn`agivatillkänn`agiva
verb tillkännagav, tillkännagett el. tillkännagivit, tillkännagiven tillkännagivna, pres. tillkännager äv. åld. tillkännagiver
till·känna|giv·it●äv. lös förb. i formernage tillkänna, ge till känna
(offentligt) meddela
ngn viktigare händelse e.d.
komm.JFRcohyponymavkunnacohyponymanmäla 1
juryns ordförande tillkännagav domslutetnyheten om kungens död tillkännagavs i radion○äv. försvagat, ibl. med bibetydelse av avslöjande av hemlighet e.d.tillkännage sina avsikterhan tillkännagav sin kärlek för hennetillkännage ngt/SATS (för ngn)sedan 1506brev från biskop Hemming Gadd i Linköping till Svante Nilsson (Styffe)fornsv. til känna giva; efter lågty. to kennen geven med samma betydelse; jfr 2känna
Subst.:tillkännagivande,
vbid2-361408tillkännagivning;
tillkännagivelse