Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~t ~n
till|mäl·et●starkt förolämpande benämning
el. uttryck; vid gräl e.d.
komm.JFRcohyponymskymfordcohyponyminvektiv
grova tillmälen som ”sadist” och ”fascist”sedan slutet av 1200-talet SOU; 1590-talet i nuv. bet.Westgöta-Lagenfornsv. tilmäle ’tilltal (inför rätta)’, till mäla till ’säga till’; jfr mäla