Svensk ordbok 2009, webbversion

till`mäle substantiv ~t ~n till|­mäl·etstarkt för­olämpande benämning el. ut­tryck; vid gräl e.d. komm.JFRcohyponymskymfordcohyponyminvektiv grova tillmälen som ”sadist” och ”fascist”sedan slutet av 1200-talet SOU; 1590-talet i nuv. bet.Westgöta-Lagenfornsv. tilmäle ’till­tal (in­för rätta)’, till mäla till ’säga till’; jfr mäla