Svensk ordbok 2009, webbversion

tillrätt`alägga verb tillrättalade tillrättalagt, pres. tillrättalägger till·rätta|­lägg·er●äv. lös förb. i formenlägga tillrätta, lägga till rätta klar­göra ngt samman­hang, vanligen genom att argumentera mot felaktig upp­fattning e.d. komm.tillrättalägga ett miss­förstånd○ofta med bi­betydelse av förenkling el. van­ställande av faktaofta perf. part. tidningarna vinklar och tillrättaläggerhans memoarer ger en mycket tillrättalagd version av deras förhållandetillrättalägga (ngt)sedan 1928Subst.:vbid1-361608tillrättaläggande, vbid2-361608tillrättaläggning