Svensk ordbok 2009, webbversion
substantiv ~en ~ar
till·rätta|vis·ning·en●det att tillrättavisa
komm.JFRcohyponymanmärkning 1cohyponym1straff
○äv.tillrättavisande påpekande
en muntlig tillrättavisningen skriftlig tillrättavisningtilltaget renderade honom en skarp tillrättavisningen tillrättavisning (av ngn)sedan 1817