Svensk ordbok 2009, webbversion

till`stå verb tillstod ~tt, pres. ~r till|­står●erkänna riktigheten av ngt; ofta med an­tydan om mot­villighet komm.JFRcohyponymbekänna 1cohyponymmedge 2cohyponymvidgå jag måste tillstå att jag har under­skattat NNhan ville inte tillstå sin överklass­bakgrundtillstå ngt/SATSsedan början av 1400-taletintyg utfärdat av hertig Valdemar om rättigheter för sörmländska Vårfruberga kloster (Svenskt Diplomatarium)fornsv. tilstanda, tilsta; efter lågty. tostan med samma betydelse; jfr 2stå Subst.:vbid1-361907tillstående