verb tillstyrkte tillstyrkt, pres. tillstyrker
till|styrk·er●förorda antagande eller godkännande av
begäran, förslag e.d.; vanligen om instans e.d. på nivå närmast under beslutande myndighet
komm.samh.MOTSATSantonymavstyrka
alla remissinstanserna tillstyrkte förslagettrots att ansökan hade tillstyrkts avslog arbetsgivaren hans tjänstledighetsansökantillstyrka ngt/SATSsedan 1527Subst.:vbid1-361897tillstyrkande;
tillstyrkan