Svensk ordbok 2009, webbversion

till`varo substantiv ~n till|­varon●det att leva el. ha existens som på­minner om liv NollJFRcohyponymexistens 1 klubben firar sin tio­åriga tillvaro○ofta med ton­vikt på de om­ständigheter som präglar ngns livhon lät inte å­talet fördystra sin tillvarohela hans tillvaro förändrades när hustrun dog○äv. med tanke på inne­hållet i ngns livsätt att leva lyxtillvaroskentillvaroen glädje­lös tillvarode förgyller tillvaron med ett glas vin då och dåföra en tynande tillvaronätt och jämnt vara vid liv​ i den över­givna träd­gården förde rosor och pioner en tynande till­varo ○ äv. all­männare​ efter Konstantinopels fall förde det bysantinska riket en tynande till­varo sätta guldkant på tillvaronseguldkant sedan 1830bildn. till vara till Kampen för tillvaron.Efter Charles Darwin, On the origin of species, 1859 (Om arternas uppkomst)