verb ~de ~t
till|vit·ar●beskylla för
ngn negativ egenskap, handling e.d.
komm.man tillvitade honom diktatorsfasonertillvita ngn ngt/SATSsedan 1450Skrå-Ordningarfornsv. tilvita, till vita ’anklaga; bevisa’; jfr oförvitlig, vite
Subst.:vbid1-362231tillvitande;
tillvitelse