verb ~de ~t
tim·ar●ske
åld. el. skämts.Nollallt vad som timat i riketderas nyligen timade inflyttningtima (ngnstans) (TID)sedan början av 1300-taletSkåne-Lagenfornsv. tima ’hända; vara att vänta’; bildat till time ’tid; timme’; jfr timme, lagtima, urtima
Subst.:vbid1-362476timande
2tima setajma