Svensk ordbok 2009, webbversion
timbre
[täŋ´b(e)r]
substantiv ~n [täŋ´bren]
timbr·en●(vacker) klangfärg
särsk. hos människoröst
musikhennes mezzo har en lovande timbresedan 1802av fra. timbre med samma betydelse; ur grek. tym´panon ’puka; tamburin’