Svensk ordbok 2009, webbversion

timbre [ŋ´b(e)r] substantiv ~n [täŋ´bren] timbr·en(vacker) klang­färg särsk. hos människo­röst musikhennes mezzo har en lovande timbresedan 1802av fra. timbre med samma betydelse; ur grek. tym´panon ’puka; tamburin’