Svensk ordbok 2009, webbversion

tim`glas substantiv ~et, plur. ~, best. plur. ~en tim|­glas·et●ett enklare tidmätningsinstrument i form av en sluten, på mitten starkt förträngd glas­behållare där en bestämd mängd sand får rinna ner från övre hälften till bottnen vilket tar en viss känd tid instr.tid.JFRcohyponymvattenur när sanden i timglaset hade runnit ned, hade det gått en halv­timmetimglaset är vanligen Dödens attribut på de gamla kyrk­målningarnasedan ca 1500Translatio Katerinæfornsv. tima glas, timmeglas Ditt timglas är nu fullt.Carl Michael Bellman, Fredmans sånger (1791), nr 21; en omskrivning för att livet är slut