Svensk ordbok 2009, webbversion

taj`mning el. taj´ming, timingtaj´ming timing [taj´m-] substantiv ~en tajm(n)·ing·en, tim·ing·en●sam­ordning i tiden av parallella verksamheter Nollbra tajmningdålig tajmningdet var rätt tajmning för att starta egettajmning (av ngra)sedan 1946av eng. timing med samma betydelse; jfr 2tima