Svensk ordbok 2009, webbversion

tim`lig adjektiv ~t tim·lig●som har att göra med till­varons jordiska och tids­bundna sidor i mots. till de andliga ngt åld.relig.JFRcohyponymvärldslig föräldrarna måste sörja för barnens timliga och andliga väl­färd○i religiösa samman­hang ofta med ton­vikt på förgänglighetenblott timlig lyckaendast samla timliga ägo­delar○i substantivisk an­vändning ibl. (förr) om jorde­livet som helhetGud har från det timliga hädan­kallat NNsedan 1472–86Speculum Virginumfornsv. timeliker; till timme i bet. ’tid’