Svensk ordbok 2009, webbversion

tin`dra verb ~de ~t tindr·arlysa med skiftande sken NollJFRcohyponymglimma de tindrande stjärnornapå jul­afton tindrade vax­ljusenäv. bildligt om ögon(tyckas) stråla som tecken på glädje barnens ögon tindrade när de öppnade presenternaäv. med konstruktionsväxlingtindra med ögonentindrasedan 1640jfr sv. dial. tindra ’kasta gnistor’, till tinder ’fnöske’; besl. med tända Subst.:vbid1-362752tindrande